Hedda Björck

Min kärlek till yoga har inte alltid varit självklar utan har tvärtom varit en stor utmaning till en början, när stela hockeymuskler och ett splittrat sinne skulle samsas med viljan att prestera på mattan.

 

Men det tog inte lång tid innan jag insåg att yogan var så mycket mer än asanas, den fysiska praktiken, utan snarare ett medel för att kunna släppa prestation och krav på hur någonting ska vara. Istället följa andetaget och acceptera hur något är, landa i nuet.

 

Under de åren jag har yogat, och under min 200 timmars yogalärarutbildning i Indien, har jag insett att det viktigaste inte är att komma till den djupaste yogapositonen eller att lyckas meditera utan att tänka på att foten somnar. Det viktiga för mig är att man dyker upp, dedikerar en stunm på yogamattan och låter sig själv andas, känna efter, röra sig efter kroppens förmåga och låta resten vara för en stund.

 

Genom att aktivt rikta vår kropp och våra sinnen mot den fysiska praktiken, asanas, och andningen, pranayama, kan vi aktivt släppa taget om det som har varit och det som kommer att vara, och på så vis skapa en kroppslig närvaro och en stillhet i sinnet.